James Blund

Jag satt i en bil med en vän. Hon skulle köra mig hem. Allt gick bra tills jag bad henne svänga höger. Hon svängde vänster istället. Då vaknade jag.

Var tillbaka på mitt senaste jobb. Träffade chefen och hon var ovanligt glad. Sade att det var kul att se mig, frågade om jag sökte några nya jobb. Jag svarade ja, fastän jag inte alls sökte några nya jobb. Hon log och satte på radion. P3. Plötsligt hoppade underchefen fram, iklädd en vidrig pälsrock som fick honom att se ut som en hallick. En homosexuell hallick. Han skrattade rått och riktade sina pekfingrar som pistoler mot mig. "Skönt att du äntligen har slutat jobba hos oss", sade han skojfriskt på göteborgska. Min förvirring var total. Han tog upp en cigarett ur hallickrocken, gick mot utgången, sparkade upp svängdörrarna och tände en tändsticka mot stöveln. Precis som i en gammal westernfilm. Sedan gick han tillbaka till mig, nu med cigaretten rykande mellan fingrarna. Han sträckte ut sina armar och gav mig en kram. "Jag bara skojade", sade han. "Där fick jag dig allt! Kul att se dig igen, din jävel". Visst, kul att se dig också. Din schizofrena jävel. "Jag ska ut och puffa lite med Joelbitar och brudarna", fortsatte han. "Ska du med?" Utan att svara följde jag med honom. Men bara för att få träffa de andra. Honom brydde jag mig väl inte om. Och vad sjutton gjorde Joelbitar där? Nyfikenheten tog över. Väl ute i rökrutan såg jag alla gamla arbetskamrater - det vill säga "brudarna". Alla hade de varsitt spädbarn i famnen. Lite längre bort stod en yngre kille med Downs syndrom - uppenbarligen "Joelbitar" - och blåste rökringar.

Jag var på ett kafé. Ett stort och rymligt kafé, väl upplyst med vit inredninng. Som ett ljusterapikafé. Jag stod i mitten av kön. Hela tiden var det någon som trängde sig före längre fram. Upptäckte att kön helt plötsligt hade delats upp i flera olika led och dessutom stod jag nu sist i kön - igen. Efter ett tag kom jag fram. Killen bakom kassan frågade vad jag ville ha. Svarade: kladdkaka och varm choklad. Killen lade upp en kladdkaka på ett fat och värmde upp en kopp med varm choklad. Därefter tog han fram en glasskopa och skopade, ur en låda, upp sådant där skum som finns i Mums Mums, ni vet? En klick på kladdkakan, en klick i chokladen. Just detta var det speciella med det här kaféet - de hade alltid Mums Mums-skum på sina saker.

Jag minns inte vad jag drömde inatt. Vill kompensera för detta med ett nytaget fotografi.

Klockan börjar närma sig halv tre och jag har fortfarande inte gått och lagt mig. Men en positiv sak är att ännu en av nattens drömmar nyss nådde fram till mig. Jag ger er:

Tredje drömmen
Den handlade om att jag fick mitt slutbetyg i franskakursen hemskickat i brevlådan. Ivrig knivade jag upp kuvertet, tog ut papperet och läste "Betyg Franska steg 1: Pannkaka". Betyget Pannkaka var det sämsta betyg man kunde få - motsvarigheten till ett IG, ungefär. Inte nog med detta, i ena hörnet av papperet hade min lärare ritat en liten pannkaka och skrivit "Du är sämst, lol. Mvh Birgitta".

Denna dröm påminner mig om en dröm jag hade för säkert fem år sedan.

Dröm för säkert fem år sedan
Jag satt i klassrummet och skrev svenskaprov. Alla andra i klassen blev klara före mig, och precis så var det på varenda prov även i verkligheten. Detta stressade mig något kolossalt, förstås. När det bara var jag och svensklärare Max kvar i salen, var jag så pass okoncentrerad att jag bara slängde ihop någon halvdan slutkläm på papperet för att få gå därifrån. Jag stegade mot katedern där Max satt. Överräckte honom mitt prov. Han tittade upp, gav mig sitt busigaste flin, gick blixtsnabbt igenom mitt prov och skrev sedan med sin bläckpenna ett litet betyg längst ner. Jag tittade oförstående på honom. "FL? Vad står FL för?" frågade jag. "Ja du. För Långsam!" kraxade Max med sin rökröst och skrattade glatt.

Inatt var jag full.

Första drömmen
Den nya världstrenden var här. Man skulle ladda upp ett YouTubeklipp endast bestående av en öppen fråga (exempelvis "vilken är din favoritfärg", "vad ska dina barn heta", "vem skulle du vilja vara för en dag" etc.) för att sedan få folks respons i form av svarsvideos, som per automatik radades upp efter den ställda frågan i samma video. I slutändan resulterade detta alltså i en video full med olika svar från hela världen. Jag var självklart tvungen att prova detta. Gjorde en tre sekunder lång video med en text som frågade världen "Which magazine is, according to you, the best?" Fick en dusch av svar, bara ögonblicket efter att jag hade postat klippet på YouTube. Mest stolt blev jag såklart när Zach Braffs svarsvideo rullade in: "The Swedish magazine Hejsan". Zach Braff hade kommenterat min video! Via webcam, dessutom! Och tydligen hade Sverige en tidning som hette Hejsan. Det var ju... innovativt.

Andra drömmen
Här börjar allting bli väldigt suddigt, men jag minns att jag helt plötsligt blev tjock. Det var hemskt. Jag som är så smal och slank. Sedan minns jag att jag hamnade i ett Tekkenspel (ni som inte vet vad Tekken är har helt klart missat något) och jag fick den äran att utmana en herre med järnhjälm och nio näsborrar. Självklart var han tvungen att påpeka det också, innan fajten började. "Jag har nio näsborrar, nu ska du dö", väste han hotfullt och jag blev om möjligt ännu mer obekväm. Tjock, livrädd, jagad av en man med järnhjälm och ett ojämnt antal näsborrar, irrade jag runt i desperation. Hopplöst instängd i ett tv-spel som inte hade någon nödutgång för livrädda. Det stod mellan att döda eller dödas.

Fick en Magic Guide i julkapp. Precis vad jag önskat mig - på önskelistan både i drömmen och i verkligheten. Nu ska jag bli trollkarl. DS

Okej, så inatt drömde jag att jag var på restaurang. Det var en mycket "fin" restaurang och trots detta kom gästerna dit i huvudsak för att supa skallarna av sig. För att bibehålla ett gott rykte och för att undvika att detta lite finare & lite bättre alternativ skulle förvandlas till ett alkishak, hade restaurangchefen beslutat att anställa en mycket speciell person med en mycket speciell och avgörande uppgift. Jag såg en kvinna komma rullande in på stengolvet likt Bambi på is, tänkte att nej, det här kan inte sluta bra. Hon var lång, obehagligt lång. Om möjligt längre än mig(!) och rullskridskorna hon bar gjorde saken ännu värre. Hon var i fyrtioårsåldern, sminkad av Djävulen själv (det röda läppstiftet var målat utanför läpparna och ögonskuggan nådde henne till näsan) och hade som sin uppgift att konversera med gästerna på ett sätt som fick dem att omedvetet avslöja hur berusade de faktiskt var. Således visste hon precis vilka hon skulle skicka hem. Okej, tänkte jag och förstod inte riktigt vad som gjorde hennes arbetsuppgift så extraordinär. Varför inte bara anlita en ordningsvakt? Men detta var tydligen inte allt hon kunde. Hon hade även en övertalningsförmåga utan dess like och fick gästerna att köpa på sig alltmer i matväg - fastän de redan var mätta! Hon fick dem att lämna ut sina bankkortskoder, fick dem att ge henne dricks i tusenlappar och sakta men säkert vreds det hela om till ett otäckt mardrömsscenario. Jag reste mig hastigt från bordet, gick med raska steg mot utgången och halvvägs till dörren fick hon syn på mig. Jag stannade upp. Hennes ögon började lysa rött, som stoppljus. Hennes röst blev djupare och stegvis metallisk. Hon närmade sig hotfullt. Paralyserad stod jag kvar. I all hast skymtade jag några skruvar samt en PÅ/AV-knapp under förklädet. Nu sprang jag. Fort.

För övrigt. För några veckor sedan drömde jag att jag skrev en önskelista. Där satte jag upp följande önskning: ”En bok om trolleritrick”. När jag vaknade på morgonen såg jag det som ett tecken, påbörjade genast min önskelista och skrev där alltså ”En bok om trolleritrick”. Spänd inför julklappsutdelningen.

Tre små rätter från den gångna natten...

Första drömmen
Mönstring. Vi var ett gäng på cirka tjugo personer, varav tre var tjejer och resten killar. Vi befann oss i en trång grotta, belägen i ett berg ute vid kusten. Det var ett konstant vattenflöde in i grottan. Vi stod inför ett mycket farligt test. Vi satt alla i varsin träkanot och testet gick ut på att vi skulle paddla oss motströms, utåt, för att inte sugas med in i grottans oändlighet. Vi alla klarade testet, men jag var den enda som valde att tacka nej till en framtid inom det militära. Jag blev kallad chicken och tjejerna skrattade åt mig. Vilken förnedring.

Andra drömmen
Pappa fick på nytt ett skivkontrakt och bestämde sig för att sadla om - till balkanmusik. Därför beslöt han att åka till Grönland för att lära sig spela munspel som en eskimå. Hur munspel och eskimåer skulle hänga ihop med balkanmusik kan jag dock inte svara för.

Tredje drömmen
Min första dag på ett universitet. Den glassiga byggnaden och den bländande solen bildade ett scenario som påminde om den soligaste av dagar i "Grand Theft Auto: Vice City". Iförd mina wayfarer stod jag på skolgården och funderade över vart jag skulle ta vägen, medan människor passerade mig i slowmotion. Jag tyckte mig hela tiden vara säker på vilken lektionssal jag skulle befinna mig i, men när det kom till kritan glömde jag bort det. Flera gånger om.

Inatt drömde jag att jag fick samtal från en gammal vän. Svarade. "Ring upp mig om fem minuter", sade han ivrigt. "Varför", undrade jag. "Du måste höra min nya telefonsvarare", fortsatte han glödande. Sedan lade han på. Precis som i alla filmer, utan ett hej då. Nyfiken tryckte jag på "Ring" under hans namn och kort därefter gick telefonsvararen igång. Först ett överraskande läte som fick mig att inse hur en häst och en säl skulle låta om de blivit korsade med varandra. Uppenbarligen var det bara hans sätt att hälsa. Därefter sätts en karaokeversion av "No Woman No Cry" igång, följt av en exceptionell imitation av Bob Marley med orden "Jag kan inte svara nu, men jag ringer upp dig klockan sju".

Välkommen till min drömblogg.