James Blund

Okej, så inatt drömde jag att jag var på restaurang. Det var en mycket "fin" restaurang och trots detta kom gästerna dit i huvudsak för att supa skallarna av sig. För att bibehålla ett gott rykte och för att undvika att detta lite finare & lite bättre alternativ skulle förvandlas till ett alkishak, hade restaurangchefen beslutat att anställa en mycket speciell person med en mycket speciell och avgörande uppgift. Jag såg en kvinna komma rullande in på stengolvet likt Bambi på is, tänkte att nej, det här kan inte sluta bra. Hon var lång, obehagligt lång. Om möjligt längre än mig(!) och rullskridskorna hon bar gjorde saken ännu värre. Hon var i fyrtioårsåldern, sminkad av Djävulen själv (det röda läppstiftet var målat utanför läpparna och ögonskuggan nådde henne till näsan) och hade som sin uppgift att konversera med gästerna på ett sätt som fick dem att omedvetet avslöja hur berusade de faktiskt var. Således visste hon precis vilka hon skulle skicka hem. Okej, tänkte jag och förstod inte riktigt vad som gjorde hennes arbetsuppgift så extraordinär. Varför inte bara anlita en ordningsvakt? Men detta var tydligen inte allt hon kunde. Hon hade även en övertalningsförmåga utan dess like och fick gästerna att köpa på sig alltmer i matväg - fastän de redan var mätta! Hon fick dem att lämna ut sina bankkortskoder, fick dem att ge henne dricks i tusenlappar och sakta men säkert vreds det hela om till ett otäckt mardrömsscenario. Jag reste mig hastigt från bordet, gick med raska steg mot utgången och halvvägs till dörren fick hon syn på mig. Jag stannade upp. Hennes ögon började lysa rött, som stoppljus. Hennes röst blev djupare och stegvis metallisk. Hon närmade sig hotfullt. Paralyserad stod jag kvar. I all hast skymtade jag några skruvar samt en PÅ/AV-knapp under förklädet. Nu sprang jag. Fort.