James Blund

Jag var påväg till en strand med ett gäng människor. Min faster, bland andra. När vi anlänt till destinationen möttes vi av en jättelik plats med vit sand, grönt hav och tjejer som solade topless. Vi var framme. Vi gick in genom den stora entrén, som var inomhus. Det var jättestort även därinne. Rymligt och högt i tak. Väggarna var av ljusbrun lera, lite som en lerkruka. I mitten av den stora lerkrukssalen fanns en lång trappa. Denna ledde ned, utomhus, till själva stranden. Trappstegen var gigantiska, som om de var byggda för jättar. På vardera sida om trappan fanns massor av små bord, vid vilka det satt människor och åt lunch. Att döma av vad de flesta gäster hade på sina tallrikar verkade omeletten vara populär. Vi började gå nedför trappan. Plötsligt tog min faster av sig sin ena flipflop och höll den manligt mellan benen. "Kolla, jag är man", sade hon med basig röst och skrattade. Alla vi andra som stod runtomkring skrattade med. En annan kvinna i sällskapet gjorde likadant, men med sin flipflop något mer riktad uppåt. Även hon skrockade "Höhö, jag är man". Jag tyckte att det hela var fruktansvärt underhållande, och jag ville ju såklart inte vara sämre, så jag halade fram min egen Kalle Stropp och utbrast "JAG ÄR MAN!" Tystnaden varade länge. Alldeles för länge. Men det såg visserligen rätt roligt ut. Där stod jag med baguetten i vädret, lycklig som få, och alla runt mig bara gapade. Äcklade miner. Hade man lekt "Vem ska bort?" i det ögonblicket med de inblandade personernas ansiktsuttryck, hade mitt definitivt åkt bort. Plötsligt bröts tystnaden, folk började bli arga, hotfulla och "kränkta". Även min faster blev lite hotfull. Sedan minns jag inte riktigt vad som hände, men i nästa stund befann jag mig i en förfärligt trång svarttaxi. Taxichauffören såg glad och utländsk ut, och hela tiden upprepade han orden "Taxi, bra pris, billig billig". De personer som just fått den äran att skåda mitt tredje ben stod nu utanför bilen och bankade mordiskt på rutorna, samtidigt som de skrek unisont "Kom ut och slåss! Kom ut och slåss!". Även min kära faster medverkade i slagsmålskören. "KÖR BARA!" skrek jag till taxichauffören, som blinkade till mig och svarade "okey kompiz". Svarttaxin for iväg med ett skri. Jag hade aldrig åkt så fort i hela mitt liv. Plötsligt satt en bekant man i sätet bredvid. Jag vet inte hur det gick till, han bara hade hamnat där. Han drog upp en flaska Glenmorangie ur dess förpackning, visade sedan på dess nya sprayfunktion och därefter sprayade han mig till vansinne med parfymen. Detta var alltså Glenmorangie som parfym - och inte whisky. Ändå gick man runt och luktade alkis efter användning. När jag kommit hem slog jag mig ned i soffan tillsammans med mina föräldrar. På en stol mitt emot soffan satt en kompis till min lillebror och drack ur ett glas vatten. Han hade bjudit in sig själv till oss, ungefär. Från ingenstans tog han upp en flaska Explorer, vilket han hällde direkt i vattenglaset. Han skakade om glaset lite. Mamma och pappa tittade chockerade på honom. Han förklarade sig med att han "skulle på fest" och att han bara "såg det här som ett förkrök". Sedan slängde vi ut honom.