Min vän Dylan och de svävande varulvarna
Första drömmen
Jag befann mig i ett av rummen till farmor och farfars hus. Det såg ut precis som vanligt, förutom att rummet var mycket större än i verkligheten. Istället för två sängar stod där åtta. Jag och sju andra skulle sova där över natten. Jag fick välja tre personer, vilka som helst, att ha som rumskamrater. Jag valde Magnus Uggla, Ted Gärdestad och Bob Dylan. Uggla och Gärdestad fick sova varhelst de ville och de båda valde dem två yttersta sängarna. Men Dylan fick sängen intill min. Det hade jag sett till, så att han och jag skulle kunna småprata när de andra hade somnat. Vi kom bra överens, Dylan och jag. Han var i tjugoårsåldern, liksom jag. Vi pratade om kvinnor, sprit och musik och sedan somnade vi. I takt med det var drömmen slut och jag vaknade upp på riktigt.
Andra drömmen
Jag befann mig i en dal. Det var mörkt, dimmigt och regnet hade precis lagt sig. Fullmånens ljus var vackert, men kusligt på samma gång. Vargar ylade och ugglor hoade. Jag satt gömd bakom en buske. Rädd. Vet dock inte för vad, men jag kände på mig att någonting obehagligt befann sig i närheten. Försiktigt förflyttade jag mig till en annan buske. Där stod jag ett tag, försökte andas lugnt. En bit bort fick jag syn på något i dimman. Hjärtat hoppade till. Mina ögon var helt uppspärrade och de glänste i månskenet. Nu skakade jag av rädsla. Svävande, genomskinliga varulvar cirkulerade långsamt runt i dimfältet. Bara femton meter ifrån mig. Paralyserad stod jag kvar. Det kändes som om de aldrig skulle försvinna. Trots att varulvar varit, under en stor del av mitt liv, det absolut läskigaste jag vet, så tog jag det hela ganska bra ändå: istället för att vakna upp med ett skrik ur min dröm tänkte jag mer att "jaha, där svävar ett gäng varulvar mitt i natten under fullmånen, inga konstigheter" och det hela var nästan avslappnande. Kusligt, men vackert på samma gång.
Jag befann mig i ett av rummen till farmor och farfars hus. Det såg ut precis som vanligt, förutom att rummet var mycket större än i verkligheten. Istället för två sängar stod där åtta. Jag och sju andra skulle sova där över natten. Jag fick välja tre personer, vilka som helst, att ha som rumskamrater. Jag valde Magnus Uggla, Ted Gärdestad och Bob Dylan. Uggla och Gärdestad fick sova varhelst de ville och de båda valde dem två yttersta sängarna. Men Dylan fick sängen intill min. Det hade jag sett till, så att han och jag skulle kunna småprata när de andra hade somnat. Vi kom bra överens, Dylan och jag. Han var i tjugoårsåldern, liksom jag. Vi pratade om kvinnor, sprit och musik och sedan somnade vi. I takt med det var drömmen slut och jag vaknade upp på riktigt.
Andra drömmen
Jag befann mig i en dal. Det var mörkt, dimmigt och regnet hade precis lagt sig. Fullmånens ljus var vackert, men kusligt på samma gång. Vargar ylade och ugglor hoade. Jag satt gömd bakom en buske. Rädd. Vet dock inte för vad, men jag kände på mig att någonting obehagligt befann sig i närheten. Försiktigt förflyttade jag mig till en annan buske. Där stod jag ett tag, försökte andas lugnt. En bit bort fick jag syn på något i dimman. Hjärtat hoppade till. Mina ögon var helt uppspärrade och de glänste i månskenet. Nu skakade jag av rädsla. Svävande, genomskinliga varulvar cirkulerade långsamt runt i dimfältet. Bara femton meter ifrån mig. Paralyserad stod jag kvar. Det kändes som om de aldrig skulle försvinna. Trots att varulvar varit, under en stor del av mitt liv, det absolut läskigaste jag vet, så tog jag det hela ganska bra ändå: istället för att vakna upp med ett skrik ur min dröm tänkte jag mer att "jaha, där svävar ett gäng varulvar mitt i natten under fullmånen, inga konstigheter" och det hela var nästan avslappnande. Kusligt, men vackert på samma gång.
Kommentarer
Trackback
