James Blund

Min exflickvän hade precis dumpat mig. Jag låg i min säng hemma i Stockholm och kastade ett bouleklot över huvudet upprepade gånger. Kastade och fångade, kastade och fångade. Det var inte särskilt givande. Men å andra sidan kändes ingenting längre givande. Kvinnan i mitt liv hade lämnat mig. Plötsligt hörde jag mitt namn sägas. En bekant röst jag inte riktigt kunde placera. Mitt namn sades igen, nu även följt av "vakna!" Jag vaknade av att mitt ex satt på sängkanten, och hon hade sin hand på min kind. Hon log. Jag fattade ingenting. Jag frågade om det var slut. Hon rynkade pannan och frågade varför jag trodde det. "Äsch, det var inget", svarade jag. Sedan kysste hon mig och lade sig intill. Jag kunde inte tro det, hon var inte längre min exflickvän - hon var min flickvän igen! Och hon låg bredvid mig, i min säng!
Därefter väcktes jag igen. Men den här gången av en alarmklocka i Göteborg, och ingen flickvän. Jag fick en stor klump i magen och tvingades långsamt inse att jag nu hade vaknat på riktigt. Min verklighet såg ut precis som i den dröm jag drömt att jag först blivit väckt ur. Det vill säga: jag var dumpad, övergiven, bouleklotskastande...