James Blund

Jag och en vän var ute och promenerade i en stad. Eftersom han var lite deppig beslöt jag att ta med honom på en uppiggande shoppingtur. Det var en vacker vårdag och solen färgade gatorna orange. Inte en människa, inte en bil, syntes till. Vi började prata om två före detta kompisar, som båda hyste avsky för oss. Vi skrattade åt det faktum att det ju egentligen gjorde oss detsamma, för vad spelade det för roll att de hatade oss när allt kom omkring? Vi kom fram till att det kunde vara lika hjälpande som stjälpande att förlora kompisar. I det här fallet hade det bara hjälpt oss. Hjälpt oss att inse vilka individer som faktiskt räknades till ens riktiga kompisar - och vilka som inte gjorde det. Och med färre kompisar kunde man fokusera på de som verkligen betydde mycket för en. Med alla dessa kloka slutsatser kom också min vän att bli gladare, steg för steg. Till slut gick vi inte längre på gatan utan promenerade nu i luften, två-tre meter över mark. Vi gick in genom ett fönster på andra våningen av en byggnad. Vi kom in i en stor klädbutik och där hittade jag en fin mössa som jag köpte åt min vän.